Idag blir det lite produktfoto. Jag bodde en natt på ett hotell i Schleswig och på rummet bjussade dom på mineralvatten. Av namnet att döma måste det vara Tysklands finaste mineralvatten :-)
Idag blir det lite produktfoto. Jag bodde en natt på ett hotell i Schleswig och på rummet bjussade dom på mineralvatten. Av namnet att döma måste det vara Tysklands finaste mineralvatten :-)
Vadfalls, har jag presenterat en oskarp bild, på min ära?. Nej inte alls. In i garderoben och leta fram dina gamla 3D-brillor ifrån 80-talet.
Nu skall jag göra en satsning på astrofoto. Har gett mig f-n på att få fast ett norrsken på bild den här säsongen. Men det innebär många frusna timmar av väntan på det nyckfulla naturfenomenet. Det finns inga garantier ens på mina breddgrader här i mitten av landet. Och till Abisko är det 120 mil. Dyrt. Men jag får hålla koll på prognosen på spaceweatherlive så ökar chansen. Man måste sätta upp målbilder påstår dom som förstår sig på. Så jag satte upp den här målbilden. Lite bättre förgrund måste man kanske reka för. Norrskenet tog jag i barskåpet. Varmt och skönt och förutsägbart. Jägermeister funkar bäst. Rom kanske funkar till soluppgångar, då behöver man inte gå upp så jäkla tidigt på morgonen.
OBS! Målbilden ovan är manipulerad ..."Varför gå över ån efter vatten". Ett talessätt som verkar stämma in här. Om man inte känner den här konstruktionens historia.
Gävle-Dala järnväg drogs i etapper ifrån Gävle mot Dalarna. Den färdigställdes fram till Korsnäs i Falun 1859. Sågverket Korsnäs AB körde timmer till hamnen i Gävle på järnväg i några årtionden. Men 1899 flyttade man hela fabriken till Bomhus i Gävle. Timmret flottades ut till kusten på Dalälven. Men för att komma förbi kraftverk och forsar så byggde man denna flottningsränna, c:a 3 mil ifrån Untrafjärden till sågverket i Bomhus. För att få rätt fall ifrån inloppet ner till Bomhus så hamnade rännan i den här sektionen några meter över vattnet. När flottningseran tog slut på 1970-talet så övergick man till lastbilstransport.
Nu verkar det som våra kära politiker tänker förbjuda diesel. Så då får man väl gå tillbaka till järnväg igen. Om det kommer att finns el till järnvägen. I annat fall ... Korsnäs, ta och rusta upp rännan, snart är det dags att börja flotta igen.
Nobel week lights festival 2023 har börjat. Här är några grabbar som lade sista handen vid ljusskulpturena på fredagkvällen. Dom har åkt på björntjänst kan man säga. Och äntligen en grisslybjörn i bild. Även om den var gjord av tråd ... björntråd. Hemskt ledsen, jag ska sluta nu.
Jag hade sett den här lilla stugan vid vattenfallet i en kalender och undrat var i helsike den ligger. Måste vara någonstans utomlands tänkte jag. Och säkert många kilometer vandring för att ta sig dit. När jag så en höstdag för några år sedan körde E14 ifrån Norge mot Åre så var det något som fick mig att lägga på en tvärnit. Jag vill minnas att jag inte lade märke till den medvetet, för koncentrationen var riktad på vägen. Men det undermedvetna noterar mer än det medvetna kan hantera, sägs det. Ändå var det något i min hjärna som signalerade till mig att jag sett något som borde undersökas. Så jag backade tillbaka. Och där låg den, alldeles invid E14. Bara att ställa ut Hasselbladaren vid vägkanten och bränna av några skott. Grabben på farstubron var nog rätt trött på att se fotografer vid vägkanten.
Den här lille rackaren var på väg att lägga sig för säsongen. Har var otroligt långsam. Det var jag tacksam för, eftersom jag jagade honom med macro-gluggen. Tallbarret i förgrunden är lite störande men samtidigt visar det skalan. Grönskan är mossa. Som sagt, en liten rackare.
Hösten i svartvitt igen. Eller gråttgrått, som hösten varit dom senaste veckorna. Lite lätt focus-stackad, manuellt i PS. När jag säger lätt så beror det på att jag tagit bilden med min Micro Nikkor 40/2,8. En jättebra och skarp lins men det är primärt ett makroobjektiv så det har ett påtagligt mått av focus breathing. Det är något man kanske främst tänker på som en negativ aspekt vid filmning. Men även vid focus-stackning så är det ett problem eftersom elementen i bilden flyttar sig när man flyttar skärpeplanet och det därmed blir svårt att lägga samman de olika exponeringarna i efterbehandlingen.
Lyckligtvis så finns det motiv där jag bor. Den här bilden är tagen c:a 100 meter ifrån "den gröna planeten" i förra inlägget. Men det är klart, den hade gjort sig bättre med en grisslybjörn. Och Jennifer Lawrence.
"Det finns inga motiv där jag bor"... en tragikomisk klagan som jag läste på ett fotoforum för några år sedan. Jag vet inte vilka motiv skribenten önskade, norska fjordlanskap, grisslybjörnar, Jennifer Lawrence?. Eller så bodde han på den där vita fläcken på kartan som man ibland hör talas om. Men visst, ibland känns det just så. Allt i närheten är redan taget. Man måste åka flera mil för att hitta motiven. Men de höga bränslepriserna har i all fall ändrat mitt beteende en aning. Nu får man gräva där man står och vara lite mer kreativ med det som står tillbuds. Som den gröna planeten. Det finns ju en blå planet och en röd planet i vårt solsystem. Men en av grundfärgerna saknas. Det borde ju även finnas en grön planet kan man tycka?.
Någon hade lämnat en vinflaska på en stubbe på ett kalhygge inom gångavstånd ifrån där jag bor. Solen var på väg ner så jag tog några bilder med solen bakom flaskan. Den hade stått så länge så ytan hade eroderats. En sektion påminde lite om en planet som utsatts för meteoritnedslag. Så jag tog ett utsnitt och inverterade bakgrunden. Sedan var det bara att lägga till några stjärnor. OBS! Bilden ovan är manipulerad!.