Bränsle

Nu är det dags att hasa plank igen. 9 mil ifrån Berga by till Mora för dom som åker riktiga loppet. Förra året gick det åt 44 000 liter av naturens egen sportdryck.

Angkor Wat the fuck

Om man skall vara landskapsfotograf får man inte vara morgontrött. Det bästa ljuset är oftast i gryningen. En annan fördel med att gå upp i svinottan är att man oftast har motivet för sig själv.

Planen var tajmad och klar in i minsta detalj. Jag hade rekognoserat för den här bilden dagen innan. Platsen där stativet skulle stå var utsedd. Jag går upp i fyratiden så att jag är på plats framför näckrosdammen i god tid innan solen går upp bakom Angkor Wat. Bara jag och templet i soluppgången. Lysande Sickan.

What the f ... nåja, jag fick i alla fall en plats i första ledet. Kanske man borde förstått när det gäller en av världens sevärdigaste sevärdheter. Men ibland har jag otur när jag tänker.

Honda rajder

Den här tråkiga vintern har jag gett mig själv i uppdrag att digitalisera mitt gamla analoga bildarkiv. Den här bilden är en diabild som jag digitaliserat med min digitala systemkamera. Fördelen att fotografera gentemot att skanna är att det går mycket fortare. Att skanna en bild tar flera minuter. Att fotografera densamma tar 1/250 s. Fördelen med skanning är att det blir något bättre skärpa. Men det förutsätter att man har en riktig negativskanner. Flatbäddsskanner använder jag bara till mellanformatsbilder eftersom den stora bildyta gör att det blir hyfsat resultat. Men för småbild så duger den inte. För ungefär samma peng som en negativskanner får man ett bra makro-objektiv. Och det kan man ju fortsätta att använda när man är klar med sitt bildarkiv. Negativskannern kan man på sin höjd använda som dörrstopp.

Fotograferad diabild

Skannad diabild (negativskanner)

För att underlätta processen så byggde jag en liten rigg som håller bilderna på exakt samma avstånd hela tiden. Eftersom skärpeplanet är tämligen kort vid makrofotografering så gäller det att filmen ligger mitt i skärpeplanet. Jag använder blixt för att belysa bilden. Med blixt kan man blända ner objektivet och därmed öka skärpedjupet samtidigt som man kan utnyttja optikens skärpemässigt optimala bländare. Med en exponeringstid på någon tusendels sekund (blixtens brinntid) eliminerar man dessutom eventuell skakningsoskärpa.

Min gamla Nikon D300 fick en ny kompis i form av ett AF-S Micro Nikkor 40mm 1:2.8G. 

Jag byggde en blixtbouncer av en diskbalja som jag köpte på ÖoB. Som lock tejpade jag på en pappskiva där jag har gjort ett hål för blixten och ett hål där jag tejpade en skiva opalplast. Jag belyser baljan med en kontorslampa så får jag inställningsljus. Quick and dirty. Men som sagt, man gör digitaliseringen bara en gång. Därefter kan man ju använda diskbaljan som ... tja, varför inte diskbalja.

Jag råkar vara stolt ägare till marknadens bästa snabbfäste.
Optipod, svensk kvalitet ifrån Hans Olson i Vintrosa. Med optipoden går det att justera kamerans läge en hel del i djupled vilket gör att den fungerar som en lite makro-släde. En ypperlig egenskap i den här tillämpningen.

Diabilder är på sätt och vis enklast. What You See Is What You Get, om man exponerar rätt. Och om man råkat exponera lite fel när man en gång i tiden tog diabilden så har man nu en chans att rätta till det. Vissa svåra bilder har jag till och med gjort multipla exponeringar på och tillämpat HDR.

Theplantagearbetare, Ella, Sri Lanka

Svartvitnegativ är ganska okomplicerat. Som vanligt med negativ så har man större exponeringsmarginal. Håller man bara koll på histogrammet så ligger man ganska rätt.

Färgbalansen har ingen betydelse. Färgen skall man ju ändå förkasta. Om man nu inte vill ha en skönt blåtonad bild förstås. Jag öppnar JPEG-filen i mitt bildbehandlingsprogram, inverterar och ändrar läget till gråskala och ställer in nivåerna. 

Unga fröken Päivärinta. Kodak Tmax 3200 pressad till 6400, därav det grova kornet.

Delutsnitt, faktiska pixlar

Färgnegativ är lite trixigare. Om man som jag, inte orkar jobba med råformat för tusentals bilder, ställer man lämpligen färgbalansen i kamerans läge för varmaste ljus. Då får man lite hjälp av JPEG-konverteringen att kompensera för färgnegativets orangefilter. Jag sparar dock råfilen om jag skulle vilja lägga ner mer jobb med en speciell bild senare.

Jag inverterar, tillämpar autonivåer och eventuellt färgbalans.

Delutsnitt, faktiska pixlar

Sentosa, Singapore. Det är alltid skönt när dom talar om var man skall fotografera så att man slipper tänka själv. Tydligen så är dom väldigt stolta över sina hamnkranar. Eller så har jag tagit bilden i fel vinkel.

Nu är det bara några hundra bilder kvar. 

Gummigubben i Lahr

1992 var jag på väg hem ifrån Österrike. Någonstans i Tyskland upptäckte jag en begynnade pyspunka på framhjulet. Punkaspray fixade problemet temporärt men läckaget ökade. Utanför en bensinstation i Lahr, efter tredje burken punkaspray, höll hjulet inte luften alls längre. Behovet av en däckverkstad var nu akut. Jag gick in på macken och frågade på knagglig skoltyska om det möjligen fanns någon däckverkstad i närheten. Tjejen i kassan pekade rätt in i väggen. Eftersom jag förmodligen och med viss rätt såg helt oförsående ut, tog hon mig i armen och ledde mig ut och runt hörnet på macken. "Da" sade hon och pekade på däckverkstaden som låg 40 meter bakom macken. Gummigubben på Reifen Amann blev lagom glad när han tog ur ventilen och tre burkar färskt punkaskum vällde ut över hans fina däckmaskin.