Jag tog ett stopp i Färnebofjärdens nationalpark för några skott med Viltroxen på dom vackra höstfärgerna. Jag förde bländarringen till andra änden av skalan, f16 för att skapa en fin stjärna av vår närmaste stjärna.
 |
| I kraftigt motljus uppstår det vissa linsreflexer. |
Äntligen har min Viltrox 16mm f1,8 för Nikon Z fått komma ut i friska luften. Jag skaffade den primärt för astrofoto men det är ju även en bra brännvidd för landskap. Nu har den fått bekänna färg i en extremtest. Jag fotograferade vintergatan på fullt spjäll (f1,8) och jag måste säga att den här lilla kinesen är helt OK för astrofoto.
Jag kollade på Light Pollution Map efter det minst förorenade området inom rimligt köravstånd. Jag vill också ha någorlunda fri horisont mot sydväst där vintergatan "går ner" i skymningen. Valet föll på Bäckebo söder om Österfärnebo. En nära nog perfekt kväll, helt molnfritt och med en för årstiden ovanligt klar torr luft. Enda smolken var en liten vind som ruskade om träden så att dom inte blev skarpa.
 |
| Sala och Avesta ljusförorenar horisonten över Färnebofjärden. |
 |
| Notera Andromeda-galaxen nere mellan träden. Jag upphör aldrig att förvånas över att man kan urskilja en annan galax i en bild tagen med ett vidvinkelobjektiv. Det här ljuset har färdats nästan 3 miljoner år när det landar på sensorn i min Z7:a! |
 |
| Ett utsnitt 550 pixel (av 5500) uppe i högra hörnet av bilden Inte mycket komatisk aberration att tala om. En stor del av orundheten kommer sig naturligtvis av 15 sekunders exponeringstid. |
 |
| De flesta objektiv överfokuserar bortom oändligt när man vrider fokusringen i ändläget. Viltroxen har två knappar för att förprogrammera fokuslägen. Jag tänkte att det skulle bli perfekt för astrofoto. Då kan man ju programmera en knapp på oändligt. Men det visade sig att den här smarta lilla gluggen har en indikering för oändligt som faktiskt funkar. Den visas på displayen när man väljer manuell fokusering. Tummen upp Viltrox. |
Under kyrkan i Garpenberg finns något märkligt. Där kan man gå in i en 300 år gammal gruvort. Den kallas Carls stoll. Om du frågar mig så är alla religioner stolliga.
 |
| Carls stoll |
 |
| Några kvarglömda redskap. |
 |
| Takfönster |
 |
| Slutstation |
 |
| Guldkaninen |
 |
| Magentasippa brukade vi kalla dom här blommorna på den analoga tiden för det var ju nästa omöjligt att få dom blå på bild. Det verkar som dom inte är blå i den digitala eran heller. Blåsippa är kanske ett missvisande namn helt enkelt. För att få det här mjuka färgskimmret som ramar in blomman har jag fotograferat "genom" andra blommor framför huvudmotivet. |
Nu har våren anlänt till min latitud. Jag testade ett litet bokeh-panorama på snödropparna som är först upp om våren. Jag tog åtta bilder i höjdformat, två rader om fyra med 105mm bl 4. Trots att jag tog bilderna på frihand klarade PTGui att autogenerera referenspunkter för 7 av 8 bilder. Idealet för bästa bokeh med tanke på den oroliga bakgrunden hade väl varit största bländare 2.8. Men då hade skärpedjupet blivit lite väl kort och bara någon enstaka droppe hade varit i skärpa. Med bl 5,6 blev slutartiden för lång pga att vinden skakade dropparna. Kompromisser hela tiden.
I helgen tog jag ut min Viltrox 16mm f1,8 på en liten utflykt till min närmaste sevärdhet, gravhögarna på Näsbyudden. Det här objektivet ger en fin solstjärna om man bländar ner till minst bl 11. Det skall bli spännande att börja använda den här ljusstarka gluggen nu när astro-säsongen drar igång.
