TekToid-sadeln har fått ge plats för en graphtech dito. Önskar jag kunde säga att det var en mirakelkur, men icke. Förbättringen är i bästa fall marginell.
Sadeln lossnade lätt, ett litet knack med en träkloss så var den borta. Av slitmärken att döma och med facit i hand så var det kanske inte så att strängarna hängde på framkanten.
Tyvärr så har graphtech-sadeln inte vinklade spår för "mitten"-strängarna. Märkligt med tanke på att den här modellen marknadsförs som passande till Gibson Les Paul. Återigen en faktor som kan spöka?
Sadeln slipades till mått enligt monteringsanvisningen ifrån graphtech. Passformen motsvarande spårbredden var utmärkt. Sadeln var något bredare än halsen men jag brydde mig inte om att slipa, behåller hellre ytfinishen i ändarna även om det sticker ut någon mm. Fegade lite när jag slipade in höjden. Originalsadeln var betydligt lägre. Eventuellt får jag lossa och slipa ner lite mer vid nästa strängbyte. Sadeln limmades med två små droppar trälim.
Som sagt, marginell skillnad i stämningsstabilitet. Tog åter kontakt med Peter på M&5th som rekommenderade smörja för sadeln. Big Bends Nut Sauce var det bästa enligt honom. Tro fan det, literpriset räknade jag ut till 170 000 SEK/liter. Men det är ju som med saffran, man behöver inte så mycket. Jag var skeptisk, så jag kollade med supporten på Graphtech, vad man säkert kan använda för smörja på en PTFE-sadel. Svaret blev det jag trodde. Det är inte nödvändigt att smörja för den är ju permanentsmord med PTFE och det är ju det halaste som finns. Lösningen kom som vanligt ifrån Biltema. Dom har PTFE-fett. Men jag kunde nog lika gärna ha lagt på en snorloska, det blev ingen märkbar skillnad. Men som titeln på inlägget anger: Det är aldrig för sent att ge upp. Originalstallet åker på vid nästa strängbyte. Den bästa egenskapen med ett Stetsbar är ju den som även framhålls i reklamen. Det är lätt att skruva bort och återställa gitarren till ursprungsskick.
