Jaha, här är första försöket. Ganska lågt och inte särskilt intensivt. Jag tog höjd för betydligt högre när jag tog fyra bilder med 24 mm och sydde ihop till panorama. Förra helgen när det var riktigt bra förhållanden satt jag på Texas Longhorn i Uppsala och tryckte i mig en strip loin med bakad potatis. Trevligt det också, men det blir inga bilder tagna på det viset. Om tre veckor är det vårdagjämning och förhållandena är som gynnsammast.
Skål för blågult och HEJA i kampen mot diktatorerna.
Jag var i Goa, Indien för några år sedan. Låg och jäste på stranden när en ung indisk kvinna kom och ville sälja ananas. Naturligtvis så slog jag till på det. Färsk annanas är en helt annan frukt än dom omogna träiga fruktliknande objekten vi är vana med här hemma i Sverige. Plötsligt hörde jag "Helan går" spelas upp någonstansifrån. Tänkte att nu har jag legat för länge och fått solsting. Den unga damen ursäktade sig för ett ögonblick mitt i affärstransaktionen och tog fram sin mobiltelefon, gissningsvis en Ericsson. Hon tyckte väl att Hell and Gore var en kul melodi och därför valt att ha den som ringsignal. Ursprunget och innebörden var nog tämligen okänt för henne.
HEJA blågult ...
Idag blir det lite produktfoto. Jag bodde en natt på ett hotell i Schleswig och på rummet bjussade dom på mineralvatten. Av namnet att döma måste det vara Tysklands finaste mineralvatten :-)
Vadfalls, har jag presenterat en oskarp bild, på min ära?. Nej inte alls. In i garderoben och leta fram dina gamla 3D-brillor ifrån 80-talet.
Nu skall jag göra en satsning på astrofoto. Har gett mig f-n på att få fast ett norrsken på bild den här säsongen. Men det innebär många frusna timmar av väntan på det nyckfulla naturfenomenet. Det finns inga garantier ens på mina breddgrader här i mitten av landet. Och till Abisko är det 120 mil. Dyrt. Men jag får hålla koll på prognosen på spaceweatherlive så ökar chansen. Man måste sätta upp målbilder påstår dom som förstår sig på. Så jag satte upp den här målbilden. Lite bättre förgrund måste man kanske reka för. Norrskenet tog jag i barskåpet. Varmt och skönt och förutsägbart. Jägermeister funkar bäst. Rom kanske funkar till soluppgångar, då behöver man inte gå upp så jäkla tidigt på morgonen.
"Varför gå över ån efter vatten". Ett talessätt som verkar stämma in här. Om man inte känner den här konstruktionens historia.
Gävle-Dala järnväg drogs i etapper ifrån Gävle mot Dalarna. Den färdigställdes fram till Korsnäs i Falun 1859. Sågverket Korsnäs AB körde timmer till hamnen i Gävle på järnväg i några årtionden. Men 1899 flyttade man hela fabriken till Bomhus i Gävle. Timmret flottades ut till kusten på Dalälven. Men för att komma förbi kraftverk och forsar så byggde man denna flottningsränna, c:a 3 mil ifrån Untrafjärden till sågverket i Bomhus. För att få rätt fall ifrån inloppet ner till Bomhus så hamnade rännan i den här sektionen några meter över vattnet. När flottningseran tog slut på 1970-talet så övergick man till lastbilstransport.
Nu verkar det som våra kära politiker tänker förbjuda diesel. Så då får man väl gå tillbaka till järnväg igen. Om det kommer att finns el till järnvägen. I annat fall ... Korsnäs, ta och rusta upp rännan, snart är det dags att börja flotta igen.
Nobel week lights festival 2023 har börjat. Här är några grabbar som lade sista handen vid ljusskulpturena på fredagkvällen. Dom har åkt på björntjänst kan man säga. Och äntligen en grisslybjörn i bild. Även om den var gjord av tråd ... björntråd. Hemskt ledsen, jag ska sluta nu.
Jag hade sett den här lilla stugan vid vattenfallet i en kalender och undrat var i helsike den ligger. Måste vara någonstans utomlands tänkte jag. Och säkert många kilometer vandring för att ta sig dit. När jag så en höstdag för några år sedan körde E14 ifrån Norge mot Åre så var det något som fick mig att lägga på en tvärnit. Jag vill minnas att jag inte lade märke till den medvetet, för koncentrationen var riktad på vägen. Men det undermedvetna noterar mer än det medvetna kan hantera, sägs det. Ändå var det något i min hjärna som signalerade till mig att jag sett något som borde undersökas. Så jag backade tillbaka. Och där låg den, alldeles invid E14. Bara att ställa ut Hasselbladaren vid vägkanten och bränna av några skott. Grabben på farstubron var nog rätt trött på att se fotografer vid vägkanten.
Den här lille rackaren var på väg att lägga sig för säsongen. Har var otroligt långsam. Det var jag tacksam för, eftersom jag jagade honom med macro-gluggen. Tallbarret i förgrunden är lite störande men samtidigt visar det skalan. Grönskan är mossa. Som sagt, en liten rackare.
Hösten i svartvitt igen. Eller gråttgrått, som hösten varit dom senaste veckorna. Lite lätt focus-stackad, manuellt i PS. När jag säger lätt så beror det på att jag tagit bilden med min Micro Nikkor 40/2,8. En jättebra och skarp lins men det är primärt ett makroobjektiv så det har ett påtagligt mått av focus breathing. Det är något man kanske främst tänker på som en negativ aspekt vid filmning. Men även vid focus-stackning så är det ett problem eftersom elementen i bilden flyttar sig när man flyttar skärpeplanet och det därmed blir svårt att lägga samman de olika exponeringarna i efterbehandlingen.
