Var så snäll var snäll

"Be kind, be kind, be kind" lär ha sagts av Henry James. Mr. Rogers citerade honom och lade till - "There is always someone who has had a worse day than You".

Jeppen på berget

Att placera en människa i landskapsbilden skapar skala och ger en känsla av storslagenhet. Jag hade stannat på den här platsen hela dagen och var beredd när solen gick ner. Jag hade varit upp på utsiktplatsen tidigare på kvällen och jag noterade att den var välbesökt. Så det var bara att gå ner och vänta tills någon annan gick upp.

En lagom vandringsled till toppen.

Kaleidoskåpmat

När det inte finns utsikter för norrsken eller annat astro eftersom det är är höstruskigt så får man väl sitta inne och leka med skåpmaten istället.

She's got legs ... and she knows how to use'em.

Handsy

Lippy

Silver valley

Vattentorn

Ett X9-utbrott på solen lovade bra utsikter för norrsken hela helgen. Naturligtvis var det mulet hela helgen. Så man fick nyttja mörkret till annat. Måla-med-ljus är ju alltid spännande om man kan finna något lämligt objekt. Här är det gamla vattentornet vid Näsbysjön i Storvik.

Mission accomplished

Den 16 december 2022 bestämde jag mig för att ta en bild på norrsken. Nu har jag nått målet. Vilken kväll. Skådespelet startade redan innan det blivit helt mörkt. Senare drog det in några tunna moln som bidrog ytterligare till dramatiken på himlen. Bilden med bryggan är från kvällen efter. Nu är jag glad att jag inte sålde min Samyang 14/2.8 Z.

Händer det här verkligen ... JA, det jävlar i mig gör det.

När det börjar växa spindelnät på gluggen
 är det dags att åka hem

Sveriges yngsta stavkyrka

Norrsken över Norrbo. Ödmårdens stavkyrka i Ockelbo kommun är Sveriges yngsta stavkyrka, invigd 2021. Sveriges äldsta och enda bevarade medeltida stavkyrka ligger i Hedared i Borås kommun. Mellanbarnet ligger på Hållandsgården i Åre kommun. Men jag tycker nog att lillasystern är den finaste.

Hasselblad med Nikkor 105 Z

I helgen tog jag ut min Nikkor Z MC 105/2.8 i verkligheten för första gången. Skandal att det tagit så länge egentligen. Ruskigt bra skärpa är omdömet i dom flesta tester, jag kan inget annat än att hålla med. I hasselskogen vid Grindberget kan man alltid hitta något intressant för en macro-glugg. Hasselblad naturligtvis. Och jag fann en liten, liten spindel som svajade omkring i sitt nät i vinden. Ganska utmanande när den är så liten att den måste vara på närgänsen för att den skall bli något så när stor på bilden.

Din lilla ... försök vara stilla en stund.

På närgränsen, c:a 14 cm från frontlinsen.

Bändare 4.5 ... solljuset silar ner igenom lövverket. En riktigt stökig bakgrund som gluggen hanterar rätt så bra tycker jag.

Dun. Faktiska pixlar, Nikon Z7 II.

Fjäder. Faktiska pixlar.

Det finns även andra träd här. Alm kanske?.

Vägrenar

Vi tog en helg i Idre och hyrde ett fint hus i Himmelfjäll. Jäsingen vad dom byggt sedan jag var här senast. Jag fick några bilder på renarna som ränner omkring här på fjället. Och på vägarna. Första morgonen gick det två alldeles förbi huset. Men dom hann jag inte på med "riktiga" kameran. Det blev några vattenfall också, dom är ju omöjliga att motstå. Jag sökte som en tok efter ett fint fall som jag fotat för 3 årtionden sedan men inte noterat var det låg. Men tack vara en luddig minnesbild och idogt letande så fann jag det till slut.

10-stegs ND-filter och stichat panorama av fem bilder. Med en exponeringstid på 6 sekunder
 gäller det att hitta en modell som är bra på att sitta stilla. 

Bilden jag tog för 30 år sedan. Inte mycket har ändrats. Den nya bilden är ett stich-panorama av 5 bilder x 45 Mpix. Så tekniskt är den mycket bättre. Men jag tycker det är bättre känsla i den gamla. Varför?. För att den är svartvit?. Nej, jag kom på det när jag betraktade bilderna sida vid sida. När jag tog den gamla bilden var det lagom vattenflöde som bättre mejslade fram fallets karaktär.

En annan stjärna

Passo Stelvio är väl ett måste när man är i Sydtyrolen. På dangerousroads såg jag att man kunde komma högre än passets 2758 m om man tar grusvägen upp till hotell Baita Ortler. När jag kom upp noterade jag att svenska alpina skidlandslagets bussar stod parkerade vid hotellet. Och jag såg en dalkulla som var bekant. Så jag fick en autograf på hjälmen och ett nytt PB. På nervägen blev det en wurre på Bruno's som vanligt. Han har sålt korv här i 44 år!. På vintern jobbar han som skidinstruktör och i mellansäsongen tar han semester och ängnar sig åt sitt fritidsintresse jakt. Jag frågade honom om det är det han fäller som blir korven. Då skrattade han och sa att det skulle väl räcka till korv i två dagar ungefär.

Anna Swenn-Larsson

Nytt PB.

Kör in på parkeringen vid kabinen.

Till höger på parkeringen börjar grusvägen.

Om man passerar sakta, håller avstånd och vinkar så är dom flesta glada och vinkar tillbaka.
 Några är sura oavsett. Dom är väl avundsjuka för att jag kan köra upp men dom måste gå.

Kabinbanans mellanstation och hotell Baita Ortler.

Här fick jag tyvärr solen i ögonen så jag såg inte skylten.

Är inte det där en känd dalkulla?.

Mycket fint att se på vägen ner också.

Ljusförorenare 2

Jag gjorde ett nytt försök med vintergatan på Römö Sönderstrand i södra Danmark. Enda ljusföroreningen borde komma ifrån ön Sylt, därefter öppet hav i sydväst. Men ändå får jag ett oförklarligt rosa "ströljus" uppe i vänstra hörnet av bilden. Jag fattar inte var det kommer ifrån förrän jag vrider på huvudet och ser vad som pågår bakom mig i norr. Förbannade ljusföroreningar överallt.

Ljusförorenare

Nu har jag gett mig på vintergatan. Nybörjare som jag är tänkte jag att det är väl bara att rikta kameran uppåt och exponera länge. Det visade sig att det inte var riktigt så enkelt. På col d'Izoard i Frankrike fick jag min aha-upplevelse. För att få bra bilder av vintergatan så krävs det att man faktiskt SER vintergatan. Och då menar jag inte det bleka bandet man kan se rätt upp på himlen utan den spektakulära delen som i vår del av världen är nära horisonten. Eller tyvärr på min breddgrad, oftast under den. Det första steget är att rikta kameran åt rätt håll. För detta är mobilappen Stellarium ett utmärkt hjälpmedel. Nästa förutsättning är att det är mörkt. Inget månsken (Stellarium igen) och inga ljusföroreningar, dvs inga samhällen i den riktning vintergatan befinner sig. För att finna en lämplig plats är siten lightpollutionmap ett bra hjälpmedel.

Col d'Izoard ligger i nationalparken Queyras.
Här är ljusföroreningen ganska låg.
 Glöden i dalen kommer ifrån den lilla byn Brunissard.

Först fattade jag inte vad det var för prick i nedre delen av bilden

Den var för stor för att vara en hot pixel.

Det är ju för f-n något på marken som lyser!.

En lysmask ... din lilla ljusförorenare!.

Monumentet vid passet col d'Izoard,
 målat med ficklampa.
 Flygplan och satelliter är också ena riktiga ljusförorenare.