elemji: Digitalisering i 120

Nu är det dags att digitalisera 120-filmen. Med min Nikon Z7 II blir det 5500 pixlar på höjden vilket ger 30 Mpixel från en 6x6. Känns som fullt tillräckligt. Började med att bygga en liten rigg för att få bilden helt parallell med sensorn och på rätt höjd. För att få avbildningsskala som täcker hela sensorn provade jag först med Viltrox DG-Z mellanringar. Det funkade inte alls till min Z 24-70 2,8. Det blev hyfsad skärpa i mitten men undermåligt ute i kanterna oavsett bländare. Så dom fick åka tillbaka till Umeå. Det blev att låta lädret tala (eller är det plasten nuförtiden) och investera i en macro. Jag hade att välja mellan Z MC 50/2,8 och Z MC 105/2,8 S. Det vägde över till fördel för 105'an eftersom den för mig känns mer användbar även utanför macro-området. Dubbelt så dyr men med fina resultat i testerna. Och eftersom det blev längre till närgränsen fick jag skarva på min Puluz hålskena med en bit hemmagjord hålskena. Nu är det knivskarpt ända ut i hörnen nästan oavsett bländare. Men för att få skarpt i djupled över hela bilden kom jag fram till att bländare 11 var en bra kompromiss.

Z MC 105/2,8 S har en närgräns på 290 mm (från sensorplanet) så jag fick skarva på skenan.

Bakgrundsbelysning skapas med en portabel LED-panel Vijim RGB VL196. Stor nog för att täcka 120-film och det medföljde en praktisk diffusor som ger en jämn belysning, perfekt när lampan används som "ljusbord"

En hylla där diabilden placeras. Justerskruvar för att få bilden parallell med sensorplanet. Många som testar objektiv har ifrågasatt om det finns något praktiskt användningsområde för OLED-displayen på Nikons S-modeller eller om den bara är onödigt lull-lull. Men här fann jag ett riktigt bra användningsområde. Välj att visa fokuserningsavstånd. Ställ fokusmarkören i ena hörnet och fokusera. Flytta markören till diametralt motsatta hörnet och fokusera igen. Om avståndsindikeringen ändras så är diabilden inte parallell med sensorn. Justera riggen till indikeringen är helt stilla från hörn till hörn.

Jag testade först med ramad diabild där jag tog bort frontglaset men behöll anti-newtonglaset bakom. Jag tänkte att det skulle diffusera ljuset ytterligare lite grann. Men det blev för jobbigt att hålla dammet borta ifrån glaset, så det blev att köra helt glaslöst. Det blir ändå tillräckligt plant för att få skärpa över hela bilden på bländare 11.

Scannad 6x6 dia med flatbäddsscanner 3200ppi. Sämre skärpa men mjukare kontrast. Och man får 100% av bilden inklusive adelsmärket "Hasselbladsramen". Tar lååång tid att scanna 6x6 i 3200ppi.

Samma dia fotograferat. Bättre skärpa men hårdare kontrast. Men det kan lösas med alternativexponeringar och eventuellt HDR på bilder med svåra kontraster. Går snabbt att fotografera, tiden går istället åt till att sätta in bilden i glaslösa ramen.

Delförstoring av scannade diat.

Delförstoring av fotograferade diat.

Jag är riktigt nöjd med resultatet. Scannat med flatbäddscanner blev användbart till web-bilder på sin höjd. Fotograferat är bra nog för att printa bilden i modest storlek, kanske 40x40 cm.

En gråmulen dag i Mullion Harbour gjorde att himlen blev nästan helt utfrätt på diat. Jag fotograferade 5 gånger med ett stegs exponeringsskillnad mellan varje. Därefter HDR-behandlade jag bilderna i Photomatix. Nackdelen är att det ger lite halo runt konturer i gränsen mot himlen. Man kan också ta en bild med förgrunden rätt exponerad och en bild med himlen rätt exponerad och lägga samman bilderna som lager i efterbehandlingen. Ett virtuellt avtonande gråfilter helt enkelt.