Nej, inte Bert och Ian, om någon minns dom, jag menar ND-filtret. När den digitala eran inleddes så blev några filter överflödiga. Det går ju att påverka det mesta i efterarbetet med det digitala bildmaterialet. Några filtereffekter som är svåra att skapa i efterhand innebär att man fortfarande behöver ha några glasskivor kvar i fotoväskan. ND-filter är ett av dom. Neutral Density, ett filter som dämpar ljusmängden utan att påverka den övriga kvalitén på ljuset. Genom att dämpa det totala ljusinsläppet så kan man uppnå långa slutartider även mitt på dagen. På så sätt kan man göra Lugneån ännu lite lugnare.
ND-filter finns i fasta styrkor eller variabla där man kan justera dämpningen genom att vrida på ena halvan av filtret. Jag har ett Cokin 1-8-stegs variabelt ND. Teoretiskt så skall det inte påverka något annat än mängden ljus, därav ordet Neutral i namnet. I praktiken så tenderar de flesta variabla ND att skifta åt blått, mer färgförskjutning ju mer man dämpar. Men det tycker jag passar ganska bra för den typ av bilder jag använder filtret till. Om man vill skapa dom här "frysta" vattendragen utan filter så är man begränsad till den blå timmen, dvs timmen efter solnedgången, då ljuset är naturligt svagt och reflekteras ifrån himlen och därmed färgas blått. Men blåsticket är ju en av egenskaperna som är lätt som en plätt att ändra i efterbehandlingen om man skulle vilja.
Efter färgkorrigering i efterbehandlingen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar