Angkor Wat the fuck

Om man skall vara landskapsfotograf får man inte vara morgontrött. Det bästa ljuset är oftast i gryningen. En annan fördel med att gå upp i svinottan är att man oftast har motivet för sig själv.

Planen var tajmad och klar in i minsta detalj. Jag hade rekognoserat för den här bilden dagen innan. Platsen där stativet skulle stå var utsedd. Jag går upp i fyratiden så att jag är på plats framför näckrosdammen i god tid innan solen går upp bakom Angkor Wat. Bara jag och templet i soluppgången. Lysande Sickan.

What the f ... nåja, jag fick i alla fall en plats i första ledet. Kanske man borde förstått när det gäller en av världens sevärdigaste sevärdheter. Men ibland har jag otur när jag tänker.