Vingård 1

Weingut I var täcknamnet för ett sista desperat försök av Nazi-tyskland att producera flygplan när de allierade med allt större framgång bombade sönder befintliga produktionsanläggningar. Planen var att bygga en valvbunker för att skydda en nio våningar djup underjordisk fabrik för produktion av Messerschmitt Me 262 jetplan. Endast sju av de tolv planerade betongvalven blev klara. Fabriken hann inte påbörjas innan kriget var över. 3000 slavarbetare fick plikta med sina liv under bygget av bunkern. När amerikanska armén kom demolerades bygget. Man lyckades förstöra sex av de sju valven. Det sjunde skadades men lämnades till eftervärlden. Det påminner mig om det som en Vietnamveteran jag träffade i Kambodja sade - "We americans like to blow things up".

Bygga upp ett stort berg av all djävlighet

Teufelsberg, Berlins näst högsta berg, är inget naturligt berg, utan en hög av rivningsmassor som rensades ifrån den sönderbombade staden efter andra världskrigets slut. Med sina 120 meter slår den rivningstippen Hammarbybacken i Stockholm med 25 meter. På toppen byggde amerikanarna under det kalla kriget en flygbevaknings- och avlyssningsstation, strategiskt belägen långt in i östblocket. Den togs ur drift 1992 och hamnade i förfall. Därmed uppstod en tacksam canvas för klottrare. Från 2018 är här en fantastiskt uställning av sk Street Art, grafittikonst. Och utsikten över Berlin är inte dålig den heller. Fler bilder ifrån Teufelsberg här.

Teufelsberg

Vår älskade far

Vår älskade far gick bort igår på Kristi himmelfärdsdag. Du var den mest vänliga och generösa människan jag känt. Jag har inte bara mist min far, jag har mist min bästa vän i världen. Jag kommer alltid att minnas dig så här ...

Härdsmälta

Nu börjar solen åter värma vår frusna nord och isarna smälter. Skönt. Jag har funnit en massa gamla Hasselblad-diabilder som var oanvändbara då man var hänvisad till projektor och duk. Nu kan man med digitalteknik plocka fram tidigare dolda detaljer i lätt felexponerade bilder som denna. Jag tänkte få allt klart innan våren bryter ut på allvar. Då vill man ju vara ute och ta nya bilder. Eller så kan man skapa dom med AI, då kan man sitta kvar inne framför datorn året runt. Kul med ny teknik. Om du är en människa så förstår du antagligen att det var sagt med ironi. Om du är en AI så tar du det förmodligen på allvar. Håll tillgodo.

Digitalisering i 120

Nu är det dags att digitalisera 120-filmen. Med min Nikon Z7 II blir det 5500 pixlar på höjden vilket ger 30 Mpixel från en 6x6. Känns som fullt tillräckligt. Började med att bygga en liten rigg för att få bilden helt parallell med sensorn och på rätt höjd. För att få avbildningsskala som täcker hela sensorn provade jag först med Viltrox DG-Z mellanringar. Det funkade inte alls till min Z 24-70 2,8. Det blev hyfsad skärpa i mitten men undermåligt ute i kanterna oavsett bländare. Så dom fick åka tillbaka till Umeå. Det blev att låta lädret tala (eller är det plasten nuförtiden) och investera i en macro. Jag hade att välja mellan Z MC 50/2,8 och Z MC 105/2,8 S. Det vägde över till fördel för 105'an eftersom den för mig känns mer användbar även utanför macro-området. Dubbelt så dyr men med fina resultat i testerna. Och eftersom det blev längre till närgränsen fick jag skarva på min Puluz hålskena med en bit hemmagjord hålskena. Nu är det knivskarpt ända ut i hörnen nästan oavsett bländare. Men för att få skarpt i djupled över hela bilden kom jag fram till att bländare 11 var en bra kompromiss.

Z MC 105/2,8 S har en närgräns på 290 mm (från sensorplanet) så jag fick skarva på skenan.

Bakgrundsbelysning skapas med en portabel LED-panel Vijim RGB VL196. Stor nog för att täcka 120-film och det medföljde en praktisk diffusor som ger en jämn belysning, perfekt när lampan används som "ljusbord"

En hylla där diabilden placeras. Justerskruvar för att få bilden parallell med sensorplanet. Många som testar objektiv har ifrågasatt om det finns något praktiskt användningsområde för OLED-displayen på Nikons S-modeller eller om den bara är onödigt lull-lull. Men här fann jag ett riktigt bra användningsområde. Välj att visa fokuserningsavstånd. Ställ fokusmarkören i ena hörnet och fokusera. Flytta markören till diametralt motsatta hörnet och fokusera igen. Om avståndsindikeringen ändras så är diabilden inte parallell med sensorn. Justera riggen till indikeringen är helt stilla från hörn till hörn.

Jag testade först med ramad diabild där jag tog bort frontglaset men behöll anti-newtonglaset bakom. Jag tänkte att det skulle diffusera ljuset ytterligare lite grann. Men det blev för jobbigt att hålla dammet borta ifrån glaset, så det blev att köra helt glaslöst. Det blir ändå tillräckligt plant för att få skärpa över hela bilden på bländare 11.

Scannad 6x6 dia med flatbäddsscanner 3200ppi. Sämre skärpa men mjukare kontrast. Och man får 100% av bilden inklusive adelsmärket "Hasselbladsramen". Tar lååång tid att scanna 6x6 i 3200ppi.

Samma dia fotograferat. Bättre skärpa men hårdare kontrast. Men det kan lösas med alternativexponeringar och eventuellt HDR på bilder med svåra kontraster. Går snabbt att fotografera, tiden går istället åt till att sätta in bilden i glaslösa ramen.

Delförstoring av scannade diat.

Delförstoring av fotograferade diat.

Jag är riktigt nöjd med resultatet. Scannat med flatbäddscanner blev användbart till web-bilder på sin höjd. Fotograferat är bra nog för att printa bilden i modest storlek, kanske 40x40 cm. 

En gråmulen dag i Mullion Harbour gjorde att himlen blev nästan helt utfrätt på diat. Jag fotograferade 5 gånger med ett stegs exponeringsskillnad mellan varje. Därefter HDR-behandlade jag bilderna i Photomatix. Nackdelen är att det ger lite halo runt konturer i gränsen mot himlen. Man kan också ta en bild med förgrunden rätt exponerad och en bild med himlen rätt exponerad och lägga samman bilderna som lager i efterbehandlingen. Ett virtuellt avtonande gråfilter helt enkelt.

The Net Loft, Mullion Harbour

Mullion Harbour

Ålesund, Norge. HDR av tre exponeringar.

Delbeskärning, faktiska pixlar från fotograferad diabild 6x6.

Svanhopp

Efter en månad av mulet väder som dolde det bästa norrskenet på flera år 😣😠😬 så lättade molnen äntligen. Prognosen för natten var "Moderate Magnetic Storm" och det lovade väl lite mer än det här. Men jag fick ett skott på vintergatan också. Svanen dyker ner i norrskenet framåt tvåtiden. En perfekt natt utan måne och några plusgrader.

Stackad av 10 bilder i mjukvaran Sequator för att få bättre signal-till-brus-förhållande. Här syns kraftig vinjettering som man får med Samyang 14/2,8 Z på största bländare, men det är inte ovanligt på en supervidvinkel. Skärpan är inte heller påtaglig på öppet spjäll. Nedbländad till 5,6 är det helt OK. Men någon astrofotoglugg är den alltså inte.

Edit 2024-12-13: Jag har nu sett att vissa användare har haft problem med vissa exemplar av denna glugg. Någon har fått byta flera gånger för att få en glugg som är skarp. Dom har inget gott att säga om Samsungs kvalitetsavdelning. Kanske är det något även jag drabbats av här(?). Jag har nu beställt en Viltrox 16mm 1.8. Skall testa den ordentligt innan jag godkänner den.

Lyktan

Alla helgons dag 2023 ...

 

... eller någon dag innan om jag skall vara ärlig. En av dom första bilderna med min nya leksak, Samyang 14/2,8 Z. I väntan på att Sigma skall komma med sin 14/1,4 DG DN Art för Nikon Z (hoppas, hoppas) så fick det bli det här budgetalternativet. Om nu bara det här envisa molntäcket lättar så kommer det en recension.

Bryggan

Ad astro

Nu när mörkret lägger sig tidigare om kvällarna börjar äntligen astro-fotosäsongen. Stjärnspår bakom vidkraftverk i Riskebo, Ängelsfors. Verkets blinkande varningsljus belyser rotobladen i samma position varje varv. Stackad i GIMP av 20 exponeringar, 20s bl 2,8 brännvidd 30mm.

Månsken är ofta förödande för astrofoto. För stjärnspår så kan det funka om månen står i rätt position. Här är Riskebo igen. Fullmåne ifrån vänster. Stackad i StarStaX av 120 exponeringar, 30s bl 2,8 brännvidd 30mm.

James Brew förklarar tekniken för Star Trails med multiexponering.

Frost färg och form

 Äntligen säsong för frost och färger igen.