Virtuell vidvinkel med Brenizer

Vad gör man om man vill separera huvudmotivet med skärpa mot en krämig oskarp bakgrund. Man tar naturligtvis och skruvar på ett telobjektiv och öppnar upp till största bländare. Men vad gör man om man vill ha lite mer miljö i bilden. Man tar naturligtvis och skruvar på ett vidvinkelobjektiv. Men med vidvinkelobjektivet får man inte samma upplevda separation som med teleobjektivet. Det finns en vanlig missuppfattning att vidvinkelobjektiv ger ett större skärpedjup. Men det är faktiskt andra orsaker till att bakgrunden blir mindre tilltalande med vidvinkel i den här tillämpningen. Här kan du läsa på Moderskeppet om skärpedjup.

Den amerikanske bröllopsfotografen Ryan Brenitzer fick en snilleblixt en dag. Om man tar en bild på huvudmotivet med teleobjektiv och därefter med samma objektiv och samma inställningar, tar flera bilder runt omkring, och sedan syr ihop bilderna i efterbehandlingen, då får man både huvudmotivet i skärpa och miljön i krämig oskärpa. Den stil han därigenom skapade har blivit så populär att den här tekniken nu är känd som Brenizer-metoden. Det tekniska namnet är bokeh-panorama.

Jag gick ut i min trädgård och provade Brenizer. Jag såg inga brudpar i närheten så jag fick nöja mig med en urna. 

Bokeh-panorama skapat ifrån 18 bilder med 135 mm/bl 2,8. Det virtuella objektivet blir 54 mm/bl 1,1.
 Nikon har ju ett Z 58/ 0,95 Noct. Det kostar i runda slängar 100 000:-
Jäklar vad man spar pengar med Brenizer-metoden ;-)

I första försöket tog jag omgivande bilder för långt ut i peiferin. Flera med endast bakgrund i oskärpa. Det ledde till att mitt panoramaprogram PTGui (v8) inte kunde finna kontrollpunkter för att sy ihop alla bilder. PTGui tyckte att jag skulle lägga till kontrollpunkterna manuellt. Det orkade jag inte, i synnerhet inte för ett prov som detta. Det är dessutom ganska svårt i fullständig oskärpa, jag förstår att programmet inte lyckades. Så jag fick hålla igen lite och ta omgivande delbilder där bildelementen i skärpa i centrumbilden finns med även i periferibilderna.

Centrumbilden med Nikon Z 70-200/2,8 VR S, 135mm, bl 2,8

18 bilder tagna med samma objektiv och inställningar, låst/manuell skärpa, låst/manuell exponering (och låst vitbalans om man använder JPEG).

Om bildelementen flyttar sig mellan exponeringarna får man artefakter. En vindstilla dag hade varit att föredra.
Om man har panorama-mjukvara med lagerhantering kan man kanske åtgärda problemet redan där.
I annat fall får man klona i den ihopsydda bilden i efterbehandlingen.

En "bonus" är att man kan få en ohemult hög upplösning i bilden.
Nikon Z7 II, 45 MPix gav en slutlig bildfil på 317 MPix när jag stitchade med full upplösning.

12 bilder 135 mm/bl 2,8 skapar ett virtuellt objektiv med 65 mm/bl 1.4.

Här finns en kalkylator där man kan beräkna ekvivalent brännvidd och bländare för det virtuella objektivet.