Lövhalka

Kalevi och jag tog en tur i det fina höstvädret. Det blev två banvallar och två slalombackar.

Det bästa ifrån mitt TET Italien 2019

Trans European Trail

Andreani Misano cartridge Ducati 821 Hypermotard

Nu har jag fått i Andreani Misano cartrige i mina gaffelben på Duccen. Vilken skillnad. I övrigt underbara vägar som man tidigare undvikit pga tjälskott och potthål är nu inga problem. Bara att välja det spår man vill och inte behöva oro sig för att framhjulet skall studsa iväg som en basketboll. NCCR i Delsbo levererade och monterade. Värt varenda krona, nu har jag en SP Light. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det här för fyra år sedan. Tyvärr så är väl sommaren slut nu. Jag längtar till Italien...

Ställning av fjäderförspänning, ställning av returdämpning i vänstra benet och kompressionsdämpning i högra.

KTM Motohall

På väg hem ifrån Italien besökte jag KTM's sprillans nya museum KTM Motohall i Mattighofen, Österrike. Adressen KTM Platz 1 var för ny för min GPS trots att kartan var nyligen uppdaterad. Så trots att Mattighofen är en förvånansvärt liten stad så yrade jag runt lite innan jag hittade rätt. Jahnstrasse 1 Mattighofen kanske funkar bättre. Min bil var för hög för parkeringshuset (2,1m) men det fanns en gratisparkering vid folkskolan några hundra meter bort.

KTM's historia.

Några prototyper genom åren.

Trots all datorteknik så har leran fortfarande sin plats i utvecklingsprocessen.

En liten kille fick provsitta min hoj och jag sade till hans föräldrar att när grabben är vuxen så kommer alla motorcyklar att vara eldrivna ... eller förbjudna.

Europatour 2019

Nu har jag flyttat till Valle dell'Adige. Och jag har kört en riktigt häftig väg. Värden på hotellet undrade hur sjutton jag fann den för den är rätt så okänd ... Google Maps Satellit-vy. Tyvärr lokalbefolkning, era hemligheter är inte längre säkra. Jag gör en katalog med bilder som inte riktigt hör hemma i TET.

Exilles

Några bilder ifrån Exilles, Piemonte, Italien.

TET Italien

Nu kör jag valda delar av Trans European Trail i Italien. Är förnärvarande i det nordvästra hörnet. Fler bilder här

Stella Alpina

Nu har jag besökt Stella Alpina. En informell motorcykelträff som arrangeras för 54:e året.

Fler bilder här

Garpenberg-banan

Nu har jag kört Gruvgården-Fors järnväg, eller banvall om man skall vara noga, för spåret revs 1967. Banan börjar i Garpenberg där huvudorten dåförtiden hette Dala Finnhyttan. Banan slutar vid pappersbruket i Fors. Hembygdsföreningen har rustat upp det gamla stationshuset.

Det börja på gräs.












Efter c:a 400 m blir det stopp för här har Boliden byggt en inhägnad anläggning.

Efter en liten omväg är vi på spåret igen. Här gör man med fördel en avstickare för lite grusbus på Bolidens anläggningsvägar kring Gruvsjön.

Grönt till vänster och blått till höger, precis som i politiken.

Ingen tur är komplett utan en skidbacke. Full gas rakt upp, slalomkörning är förbjuden. 

Åter till banvallen.

Banan går intill Garhyttans riviera.

I Garhyttan är det stopp igen om man inte besitter rejäl trial-kompetens. Men vallen är här i stora stycken helt igenväxt och går genom fårhagar. Så en omväg är av nöden ändå. Surt sade räven.

I Garpenbergs herrgård finns hotell Garpenbergs Slott.

I Brattfors kan man kliva på spåret igen. Vägen övergår så småningom till enkelspår som slutar vid en åker i Krommetsbo. Där man får köra på stora vägen en liten bit.

Resten av banan ner till Fors är en fin grusväg, så kallad 120-sträcka. Här har man varit omtänksam och satt ut parkbänkar med sjöutsikt.

I Fors finns det några meter spår kvar.

Missa inte "Cadillac Ranch" mitt emot ICA i Fors. Bara en bil har skjutit skott dock, jag har inte lyckats identifiera märke och modell.

Särna-banan

Nu har jag kört den gamla banvallen till Särna. Banan är en ett bispår till Mora-Vänerns järnväg och gick ursprungligen ifrån Brintbodarne till Limedsforsen. Den förlängdes senare till Särna. Från Malungsfors till Särna är rälsen nu riven. Men söderifrån har man nyligen rustat järnvägen för virkestransport bla ifrån sågen i Fiskarheden.

Vid travbanan i Malungsfors börjar resan med någon mil härlig lös sand. Banan följer "Route 66" mot Sälen.

Innan Limedsforsen så går banan över åkrarna strax intill Västerdalälven. Därefter får man köra på 66-an några kilometer, för här har man lagt vägen i banvallens sträckning. Är du hungrig så finns här en fin restaurang i Sixten Järnberg Museeum som serverar buffé-lunch varje dag i veckan.

Genom Sälen får man också köra några kilometer på asfalt. Därefter går banan in i vildmarken. Några kilometer på väg 311 är nödvändiga där vägen dragits på den gamla banvallen. En och annan kilometermarkering finns fortfarande kvar.

En gammal sliper som inte helt ruttnat bort.

Några gräsliga sektioner finns det också.

Ett av ganska få naturliga farthinder. Troligen tack vare att stora delar av banvallen används som skoterled och hålls röjd.

Jag såg inga som näckade.

När vi närmar oss Särna så avslutas resan som den började med skön sandväg genom tallhed. Här går banan längs riksväg 70. Varför har dom gjort bilvägen så slingrig?

Städjan i fjärran.

Genom Särna är banvallen konverterad till cykel- och gångbana. Den gamla stationsbyggnaden är konverterad till lägenheter. Vid lokstallarna tar resan slut.

Kjell Spånberg bygger timmerhus i dom gamla lokstallarna.

Keep on truckin' II

Keep on truckin'

Nationaldagen 2019

Nationaldagen till ära lägger jag upp en bild på hufvudstadens grundare ... eller hans fötter i alla fall.

Glömda vägar

Har tagit mig i kragen och börjat redigera mina filmer ifrån 2016 och 2017. Här är en ifrån via Passo Maniva i Italien, även känd som Anfo Ridge Road.