Albin

Under senare hälften av 1800-talet utvecklade bland andra tysken Nicolaus Otto en motor med intern förbränning i en cylinder med kolv. Det skulle visa sig bli den dominerande motortypen i många motordrivna fordon, inte minst i automobiler.

1905 gav Albin Larsson sin son Erik i uppdrag att konstruera en båtmotor enligt internförbränningsprincipen. Blott 16 år gammal konstruerade och byggde Erik Larsson en tvåtakts båtmotor som drevs med bränslet bensin. Den skulle komma att lägga grunden för ett svenskt motorimperium.

1924 kom en förfrågan ifrån Assar Gabrielsson om Albin skulle kunna tänka sig att levererar motorer till honom. Gabrielsson hade för avsikt att starta ett litet företag som skulle bygga automobiler. Vid ett styrelsemöte på SKF i Hofors den 10 augusti 1926, någon kilometer ifrån platsen där bilden är tagen, grundades Aktiebolaget Volvo som ett dotterbolag till SKF. Albin avböjde Gabrielssons förfrågan. Albin satsade på båtmotorer för han trodde inte att det fanns en marknad för automobiler. Som ett grymt ödets ironi så avled Erik Larsson 1959 efter att blivit påkörd av en bil under ett besök i Tyskland.

Undergång

Guld och carrara-marmor. Är det måhända lobbyn till en storslagen kongressanläggning?. Eller entrén till ett femstjärnigt lyxhotell?. Nej, det är en helt vanlig gångtunnel ... CityLink Underpass, Singapore. Ungdomarna använder den som fritidsgård på helgerna. Dom har väl ingen lokal.

LED-konvertering i baken

Nu är nummerskylten flyttad och nya blinkers och skyltbelysning är på plats. Se fler bilder ifrån bygget här. Blinkerslamporna var riktigt små och passade perfekt med vinklarna på bakskärmen. Linserna kom nära nog vinkelrätt och dom blev lite uppnosiga så att dom tittar upp över nummerplåten. Lamporna har en kantig design som passar bra ihop med hojens formspråk. Det gamla skräpet hamnade i lådan för framtida besiktning.

Skyltbelysningen var så liten att jag kunde montera den i "handlarskylten" på nummerplåtshållaren (sorry GMC i Karlstad).

Så till koppleriet. En LED-lampa drar betydligt mindre ström än en glödlampa, så nu blinkar det helt hysteriskt, eftersom blinkreläet får för lite ström. En ful-lösning på problemet är att koppla ett motstånd parallellt med diodlampan. Men vi vill ha så lite effekt som möjligt, dvs högsta möjliga resistans som fortfarande gör jobbet. Detta för att minimera värmeutvecklingen, en bra idé när elsystemet bokstavligen är skruvat i bensintanken. Så det är dags att plocka fram gamle Ohms lag.

Originalblinkerslampan är på 10W. Resistansen är lika med spänningen i kvadrat dividerat med effekten. Vid 12V får vi då en resistans på 14,4 ohm. Så någonstans 15-18 ohm borde vi ligga. Vi behöver ju inte fullt 10 Watt, för diodblinkersen tar ju någon Watt den också. Ner i "bra att ha"-lådan och se vad vi har hemma. Det närmaste var 25 ohm 12W. Det visade sig vara för högt. Men jag hittade två trådlindade resistorer på 30 ohm 12W. Om jag parallellkopplar dom så får jag 15 ohm. Då får jag även fördelen att värmen fördelar sig på två resistorer.

Den här hojen har inte varningsblinkers. Den är ju farlig hela tiden och orange som en vägkon, så KTM tyckte väl det var överflödigt. Men tack vara det så behöver aldrig båda bakblinkers lysa samtidigt och då behövs bara ett motstånd. Tricket är att parallellkoppla motståndet över lamporna via två dioder, som på bilden. Jorden skall kopplas till andra änden av motståndet. Den ena dioden släpper igenom ström till motståndet när ena lampan lyser och den andra dioden spärrar så att strömmen inte smiter över till den andra lampan. Ner i "bra att ha"-lådan igen. Hittar 1N5060 som verkar lovande. En koll i databladet bekräftar att den borde funka. Den klarar 2 Ampere.

Sådär. Nu får vi bara hoppas att det blir åkväder snart så vi får ut och testa om det håller för lite gubbkörning. Hoppas att blinkerslampan på vänster sida inte smälter. 

Uppdatering 2013-05-30:
Har nu kört 100 mil och allt sitter kvar. Blinkerslampan blir inte ens ljummen. En kompis som har monterat samma skyltbelysning har kört av trådarna jäms med gängan. Skydda med krympslang, förslagsvis en tunn krympslang som går inuti gängan och en grövre som går utanpå gängan. Annars vibrerar det av efter ett tag.

Longevity

Blev inspirerad av en kompis på BMW-klubben. Han hade som ambition att lägga ut en bild om dagen på sin blogg. Då skall väl jag klara av en bild i veckan i alla fall. Inleder med den här. Elektrikerna på Hofors Elverk kommer uppenbarligen att leva ett långt och hälsosamt liv. Men minns elektrikerns sista ord:

-Vad hade jag på jorden att göra?

Knuffa Till Mål

Nu har den gått sönder. Men det visste jag ju att den skulle göra. För nästan alla jag känner, som har en likadan, har upplevt ungefär samma sak. Och på forumen går det också att utläsa vad som oundvikligen kommer att ske. Det oväntade var att det skedde efter endast 195 mil. 100 av milen var lugna inkörningsmil. 30 av milen var på vanliga grusvägar. 60 av milen var på snötäckta vintervägar. 5 av milen var på skoterled. 6 km var på sjöis.

Nåväl, jag har ju garanti. Återförsäljaren var riktigt schysst, ingen skugga över dem. Nya delar skickades utan problem. Men utlåtande ifrån KTM var lite förvånande:

- Icke homologiserade däck. Körriktningsvisare och skruvarna som håller bakskärmen tål inte vibrationerna ifrån dubben. Om det går sönder igen så får han stå för kalaset själv.

  

Bakskärmen består av tre delar. Stommen i bakskärmen, som är skruvad i tanken med fyra maskinskruvar M8. Känns ganska rejält. Därpå följer en påbyggnad, på vilken körriktningsvisare, nummerskylt, skyltbelysning och reflex är monterad. Den är skruvad med fyra självgängande byggskruvar 4,5mm, varav två går igenom stommen och upp i den tredje komponenten, den vita täckplasten. Det är dom här två byggskruvarna som går av. Alltså, enligt KTM, på grund av vibrationerna ifrån dom icke homologiserad däcken.

Jag har svårt att föreställa mig att en skruv kan vibrera av. Inte ens en billig byggskruv. Däremot kan jag förstå att den kan utmattas, om den böjs/sträcks upprepade gånger och den är underdimensionerad. Och om den sitter i en dålig konstruktion. Till exempel om den skall bära upp en påbyggnad på en annan påbyggnad som rimligen kommer att svaja en del med tanke på var delen sitter. Och svaja kommer den här delen antagligen att göra, oavsett vilka däck som sitter på.

Tanken med garantin är väl att kunden skall hållas skadelös vid ett fel på produkten som tillverkaren ansvarar för. En annan viktig funktion i en garantireklamation är väl att tillverkaren skall få reda på eventuella brister i konstruktionen så att man har möjlighet att förbättra kommande produkter. KTM hävdar att hojen är "Redy to Race", det står till och med på garantibeviset. Att den skall gå att tävla med, har jag inga som helst behov av. Men jag tycker att man kan kräva att den skall hålla ihop, när man använder den på det sätt som den är tänkt att användas. Men det gör den nog först efter att kunden själv byggt bort KTM's konstruktionsmissar. Något som jag nu kommer att tvingas göra. I likhet med vad många andra fått göra innan mig. Och troligen i likhet med vad många andra kommer att få göra efter mig. Så länge som KTM tillämpar strutsmetoden i sin reklamationshantering.

MC-mässan 2013

MC-mässan 2013 är besökt. Första stoppet blev hos MotoSpeed, där jag snackade med Peter Andersson på Öhlins om leveransläget på dom aviserade fjädringskomponenterna till BMW F800GS. När det gäller cartridge-kitet till framgaffeln så har utvecklingsarbetet blivit lite försenat men förhoppningen är att allt skall var testat och klart för produktion i början av sommaren 2013. Värt att tänka på, cartridge-kitet passar endast på årsmodell 2008-2012, inte på 2013-, eftersom BMW har gjort förändringar i framgaffeln. Därmed så kan man inte behålla Öhlins-prylarna till gaffeln om man byter upp sig till en ny hoj. Ett cartridge-kit för 2013- kommer att tas fram. Nytt på bakdämparfronten för F800GS är en omkonstruerad övre infästningen. Den är tänkt att förebygga problemen med krökt bult, som en del hårdkörare har drabbats av.

I Ducatis monter var det den nya Hypermotard 821 som lockade. Lite snopet då att endast systermodellen Hyperstrada fanns att beskåda i montern. Däremot så fanns storebror Multistrada 1200 i Pikes Peak-kostym på plats. Jag blev inte riktigt övertygad att 821 Hyperstrada är värd sitt listpris på 127 900:-. Jämför med Aprillias motsvarighet Dorsoduro 750 som reades ut under mässan för 75 000:-. För den peng som Ducati vill ha, så förväntar jag mig bättre detaljfinish. Styre och reglage såg lite "enkla" ut.  Ducati 821 Hypermotard återstår att se och provköra i vår. I SP-utförande får man "gula fjädern" bak, en bättre gaffel och smidda fälgar, om man hostar upp hisnande 145 900:-. Jag hade även sett fram emot att se MV Agusta Rivale 800, som är i samma segment, men den var också för ny för att få fram till vår lilla mässa i snöiga Norden.

Hos GoPro/Iceman visade man den nya actionvideokameran Hero3. Jag hade laddat ner GoPro-appen i min mobil i förväg så jag kunde testa att koppla upp mig till en av deras kameror via det WiFi-interface som är integrerat i Black edition. Jag kunde styra kameran och se streamade bilder, men som väntat så hackade det lite i bildöverföringen på min Sony Experia Active med Android 2.3. Enligt uppgift så skall det gå bättre med mobiler som kör Android 4 och uppåt. Men även om man inte har räknat med att uppgradera telefonen den närmsta tiden så är det, trots hacket i bildöverföringen, ett oerhört lyft att kunna styra kameran och se inställningar och bildresultat live i mobilen. Kontinuerligt WiFi-användande reducerar batteritiden ifrån 2 timmar till 1 timme. Batteriet är av en ny, mindre typ, så batteriet ifrån gamla Hero kan inte användas.

SMC hade en liten scen där det hölls flera intressanta föredrag. Bland annat av Elving Solli där han redogjorde för terrängkörningslagen och var man får och inte får köra motorcykel och vilka domar och prejudikat som finns.

Se fler bilder ifrån mässan här 

Hoj mitt vinterland

Snöröjningen kom igång, men tyvärr i form av ett rejält töväder. Tur för kommunen som mer eller mindre har slutat skotta och ploga. Men otur för oss vinterhojåkare. En sväng hann jag i alla fall med innan värmen sabbade dom fina vintervägarna. Snön hade tagit knäcken på en hel del träd, varav några låg tvärs över vägen, en del omöjliga att passera. Så det tillgängliga vägnätet blev lite begränsat.




Biltema-muffarna var en aning trånga i kombination med Cycra-bågarna, men det går nog att vänja sig. Det var 4-5 minusgrader men trots att jag hade sommarhandskar så blev jag nästan lite svettig om händerna. 

Stenmarks Maskin levererade hjälmhuva och brillor på två dagar från beställning - med beröm godkänt. 509-brillorna passade klockrent i min Kenny-hjälm. Det märks att dom är gjorda för vinterbruk, främst snöskoteråkning. Banden är fästa med gångjärn för att sluta tätt även med en integralhjälm. Nässkyddet och en utökning av skumgummit upptill gör att brillorna täcker upp praktiskt taget hela utrymmet i hjälmöppningen för att minimera fartvindens kyleffekt. Dubbellinsen med spegelyta har en gulaktig ton och ger en lätt dämpning av ljuset. Jag fick ingen imma, trots att kondisen inte är den bästa just nu och jag flåsade som en brunstig dovhjort, när jag brottades med nedfallna träd som blockerade vägen. Klim-huvan gjorde väl sitt till eftersom också den har ett nässkydd som leder bort utandningsluften nedåt.

Kalla fötter

Nu är Biltemas styrmuffar på plats. Jag fick ta bort mina Cycra handskydd, ta bort plastskydden, trä på styrmuffarna på styret och sticka igenom handskydden och återmontera. Om muffarna funkar bra så skall jag ta upp hål för backspeglarna. När nu bara snöröjningen kommer igång igen efter julhelgen så kan man ut och åka på fina vintervägar med varma händer.

 

Dubbelt så lång säsong

Äntligen är vintern här, snön kom tidigt och i rikliga mängder. I år skall jag inte sitta inne och längta efter våren för jag har investerat i en vinterhoj, en sprillans ny KTM 690 Enduro R. Fälgskydden ifrån Mattighofen är ersatta med Mitas Winter Friction, bak T244 4,40-18 och fram T444 90/90-21. Säsongens första tur gick till Korsån. Vägen på bilden var det som att åka carvingskidor i puder. På lite sämre röjda vägar så levde framhjulet sitt eget liv ibland. Där hade nog en styrdämpare gjort susen. Kvicksilvret höll sig på beskedliga -7°C, men man blir ändå nerkyld efter ett tag. En Klim Arctic hjälmluva och 509 Sinister glasögon med dubbelglas är beställt ifrån Stenmarks Maskin i Tärnaby, av alla ställen. Skall också titta in på Biltema vid tillfälle och kolla på deras styrmuffar.