Albin

Under senare hälften av 1800-talet utvecklade bland andra tysken Nicolaus Otto en motor med intern förbränning i en cylinder med kolv. Det skulle visa sig bli den dominerande motortypen i många motordrivna fordon, inte minst i automobiler.

1905 gav Albin Larsson sin son Erik i uppdrag att konstruera en båtmotor enligt internförbränningsprincipen. Blott 16 år gammal konstruerade och byggde Erik Larsson en tvåtakts båtmotor som drevs med bränslet bensin. Den skulle komma att lägga grunden för ett svenskt motorimperium.

1924 kom en förfrågan ifrån Assar Gabrielsson om Albin skulle kunna tänka sig att levererar motorer till honom. Gabrielsson hade för avsikt att starta ett litet företag som skulle bygga automobiler. Vid ett styrelsemöte på SKF i Hofors den 10 augusti 1926, någon kilometer ifrån platsen där bilden är tagen, grundades Aktiebolaget Volvo som ett dotterbolag till SKF. Albin avböjde Gabrielssons förfrågan. Albin satsade på båtmotorer för han trodde inte att det fanns en marknad för automobiler. Som ett grymt ödets ironi så avled Erik Larsson 1959 efter att blivit påkörd av en bil under ett besök i Tyskland.

Undergång

Guld och carrara-marmor. Är det måhända lobbyn till en storslagen kongressanläggning?. Eller entrén till ett femstjärnigt lyxhotell?. Nej, det är en helt vanlig gångtunnel ... CityLink Underpass, Singapore. Ungdomarna använder den som fritidsgård på helgerna. Dom har väl ingen lokal.

LED-konvertering i baken

Nu är nummerskylten flyttad och nya blinkers och skyltbelysning är på plats. Se fler bilder ifrån bygget här. Blinkerslamporna var riktigt små och passade perfekt med vinklarna på bakskärmen. Linserna kom nära nog vinkelrätt och dom blev lite uppnosiga så att dom tittar upp över nummerplåten. Lamporna har en kantig design som passar bra ihop med hojens formspråk. Det gamla skräpet hamnade i lådan för framtida besiktning.

Skyltbelysningen var så liten att jag kunde montera den i "handlarskylten" på nummerplåtshållaren (sorry GMC i Karlstad).

Så till koppleriet. En LED-lampa drar betydligt mindre ström än en glödlampa, så nu blinkar det helt hysteriskt, eftersom blinkreläet får för lite ström. En ful-lösning på problemet är att koppla ett motstånd parallellt med diodlampan. Men vi vill ha så lite effekt som möjligt, dvs högsta möjliga resistans som fortfarande gör jobbet. Detta för att minimera värmeutvecklingen, en bra idé när elsystemet bokstavligen är skruvat i bensintanken. Så det är dags att plocka fram gamle Ohms lag.

Originalblinkerslampan är på 10W. Resistansen är lika med spänningen i kvadrat dividerat med effekten. Vid 12V får vi då en resistans på 14,4 ohm. Så någonstans 15-18 ohm borde vi ligga. Vi behöver ju inte fullt 10 Watt, för diodblinkersen tar ju någon Watt den också. Ner i "bra att ha"-lådan och se vad vi har hemma. Det närmaste var 25 ohm 12W. Det visade sig vara för högt. Men jag hittade två trådlindade resistorer på 30 ohm 12W. Om jag parallellkopplar dom så får jag 15 ohm. Då får jag även fördelen att värmen fördelar sig på två resistorer.

Den här hojen har inte varningsblinkers. Den är ju farlig hela tiden och orange som en vägkon, så KTM tyckte väl det var överflödigt. Men tack vara det så behöver aldrig båda bakblinkers lysa samtidigt och då behövs bara ett motstånd. Tricket är att parallellkoppla motståndet över lamporna via två dioder, som på bilden. Jorden skall kopplas till andra änden av motståndet. Den ena dioden släpper igenom ström till motståndet när ena lampan lyser och den andra dioden spärrar så att strömmen inte smiter över till den andra lampan. Ner i "bra att ha"-lådan igen. Hittar 1N5060 som verkar lovande. En koll i databladet bekräftar att den borde funka. Den klarar 2 Ampere.

Sådär. Nu får vi bara hoppas att det blir åkväder snart så vi får ut och testa om det håller för lite gubbkörning. Hoppas att blinkerslampan på vänster sida inte smälter. 

Uppdatering 2013-05-30:
Har nu kört 100 mil och allt sitter kvar. Blinkerslampan blir inte ens ljummen. En kompis som har monterat samma skyltbelysning har kört av trådarna jäms med gängan. Skydda med krympslang, förslagsvis en tunn krympslang som går inuti gängan och en grövre som går utanpå gängan. Annars vibrerar det av efter ett tag.

Longevity

Blev inspirerad av en kompis på BMW-klubben. Han hade som ambition att lägga ut en bild om dagen på sin blogg. Då skall väl jag klara av en bild i veckan i alla fall. Inleder med den här. Elektrikerna på Hofors Elverk kommer uppenbarligen att leva ett långt och hälsosamt liv. Men minns elektrikerns sista ord:

-Vad hade jag på jorden att göra?

Knuffa Till Mål

Nu har den gått sönder. Men det visste jag ju att den skulle göra. För nästan alla jag känner, som har en likadan, har upplevt ungefär samma sak. Och på forumen går det också att utläsa vad som oundvikligen kommer att ske. Det oväntade var att det skedde efter endast 195 mil. 100 av milen var lugna inkörningsmil. 30 av milen var på vanliga grusvägar. 60 av milen var på snötäckta vintervägar. 5 av milen var på skoterled. 6 km var på sjöis.

Nåväl, jag har ju garanti. Återförsäljaren var riktigt schysst, ingen skugga över dem. Nya delar skickades utan problem. Men utlåtande ifrån KTM var lite förvånande:

- Icke homologiserade däck. Körriktningsvisare och skruvarna som håller bakskärmen tål inte vibrationerna ifrån dubben. Om det går sönder igen så får han stå för kalaset själv.

  

Bakskärmen består av tre delar. Stommen i bakskärmen, som är skruvad i tanken med fyra maskinskruvar M8. Känns ganska rejält. Därpå följer en påbyggnad, på vilken körriktningsvisare, nummerskylt, skyltbelysning och reflex är monterad. Den är skruvad med fyra självgängande byggskruvar 4,5mm, varav två går igenom stommen och upp i den tredje komponenten, den vita täckplasten. Det är dom här två byggskruvarna som går av. Alltså, enligt KTM, på grund av vibrationerna ifrån dom icke homologiserad däcken.

Jag har svårt att föreställa mig att en skruv kan vibrera av. Inte ens en billig byggskruv. Däremot kan jag förstå att den kan utmattas, om den böjs/sträcks upprepade gånger och den är underdimensionerad. Och om den sitter i en dålig konstruktion. Till exempel om den skall bära upp en påbyggnad på en annan påbyggnad som rimligen kommer att svaja en del med tanke på var delen sitter. Och svaja kommer den här delen antagligen att göra, oavsett vilka däck som sitter på.

Tanken med garantin är väl att kunden skall hållas skadelös vid ett fel på produkten som tillverkaren ansvarar för. En annan viktig funktion i en garantireklamation är väl att tillverkaren skall få reda på eventuella brister i konstruktionen så att man har möjlighet att förbättra kommande produkter. KTM hävdar att hojen är "Redy to Race", det står till och med på garantibeviset. Att den skall gå att tävla med, har jag inga som helst behov av. Men jag tycker att man kan kräva att den skall hålla ihop, när man använder den på det sätt som den är tänkt att användas. Men det gör den nog först efter att kunden själv byggt bort KTM's konstruktionsmissar. Något som jag nu kommer att tvingas göra. I likhet med vad många andra fått göra innan mig. Och troligen i likhet med vad många andra kommer att få göra efter mig. Så länge som KTM tillämpar strutsmetoden i sin reklamationshantering.