Nu har jag kört den gamla banvallen till Särna. Banan är en ett bispår till Mora-Vänerns järnväg och gick ursprungligen ifrån Brintbodarne till Limedsforsen. Den förlängdes senare till Särna. Från Malungsfors till Särna är rälsen nu riven. Men söderifrån har man nyligen rustat järnvägen för virkestransport bla ifrån sågen i Fiskarheden.
Vid travbanan i Malungsfors börjar resan med någon mil härlig lös sand. Banan följer "Route 66" mot Sälen.
Innan Limedsforsen så går banan över åkrarna strax intill Västerdalälven. Därefter får man köra på 66-an några kilometer, för här har man lagt vägen i banvallens sträckning. Är du hungrig så finns här en fin restaurang i Sixten Järnberg Museeum som serverar buffé-lunch varje dag i veckan.
Genom Sälen får man också köra några kilometer på asfalt. Därefter går banan in i vildmarken. Några kilometer på väg 311 är nödvändiga där vägen dragits på den gamla banvallen. En och annan kilometermarkering finns fortfarande kvar.
En gammal sliper som inte helt ruttnat bort.
Några gräsliga sektioner finns det också.
Ett av ganska få naturliga farthinder. Troligen tack vare att stora delar av banvallen används som skoterled och hålls röjd.
Jag såg inga som näckade.
När vi närmar oss Särna så avslutas resan som den började med skön sandväg genom tallhed. Här går banan längs riksväg 70. Varför har dom gjort bilvägen så slingrig?
Städjan i fjärran.
Genom Särna är banvallen konverterad till cykel- och gångbana. Den gamla stationsbyggnaden är konverterad till lägenheter. Vid lokstallarna tar resan slut.
Kjell Spånberg bygger timmerhus i dom gamla lokstallarna.
Nationaldagen till ära lägger jag upp en bild på hufvudstadens grundare ... eller hans fötter i alla fall.
